Mitt jobb

Mitt jobb går ut på att lyssna på kund efter kund efter kund komma med exakt samma klagomål.

Ex.1. Jag har fått en påminnelse, men jag tänker inte betala påminnelseavgiften för jag betalade räkningen samma dag som ni skickade påminnelsen. Ja, det var 14 dagar efter förfallodatum, men jag betalar aaaalltiiiid mina räkningar då…

Ex. 2. Jag gjorde en beställning förra veckan men varorna har inte kommit än … Jahaaa, de kom fram en timme sen… men jag har inte fått nån avi?

Ex. 3. Faktureringsavgift? Frakt? Det har jag aaldrig behövt betala… Vilka villkor? Jag kommer att gå till Plus! Nu vill jag att ni tar bort mig som kund! Grrr!

Välkommen åter…

Hjärta och…

Jag älskar dig så mycket, att tanken att någonsin förlora dig är så skrämmande att den kan få mig att önska att vi aldrig hade träffats.

Ibland blir jag så överväldigad av hur stark min kärlek till dig är att jag vill fly bort så långt som det bara är möjligt.

Det är ironiskt då, att när jag känner så är du den enda jag vill vara nära. Att det är hos dig jag söker min tröst och min styrka…

Jag förstår inte hur alla känslor får plats. Borde inte ett hjärta brista av att älska någon så mycket som jag älskar dig?

Det kan åtminstone inte vara nyttigt…

Nooooo…!!

De har blockerat Google Reader på min arbetsplats!

Urslingar!

 Nu blev jag väldigt ledsen…

Körlektion

För lite mindre än en månad sedan tragglade jag med start av bil och att veta var växlarna sitter. Numera övar jag att köra i stadstrafik. Just idag är jag inte det minsta stolt över mina starter. De är på en tom parkering mjuka och fina, men vid rödljus i uppförsbacke med en lång rad bilar bakom var de idag mer lika en demonstration på hur man på bästa vis misshandlar bilen.

Men jag kommer att lära mig. Och på tal om det: ju mer trafikregler jag lär mig desto oftare märker jag de galningar som inte följer dem.

Bilförare, cyklister och gångtrafikanter: Skärpning!

Stilla.

Förvånansvärt lite rör sig uppe i hjärnkontoret.

Finns det ord, eller är det bara så att jag inte ser dem?

Tänker också att jag censurerar. Jag är inte längre den enda som cirkulerar runt mittpunkten av mitt liv. Det kanske är så att jag koncentrerar mig mer på någon annan och att det är därför det blir tomt här?

Typiskt

Nu är det en sån tjejgrej på jobbet. Trist.
Mycket egon och rädsla och omkringtassande och allt det där.
Vi får hoppas att det går framåt på kommunikationsfronten imorgon.

Om inte kan jag blanda mig i igen. Det blir säkert bra.

Tillbaka

För ett år sedan var huvudpunkten i mitt liv, the center of attention, en enda person. Det fanns ingen jag behövde ta hänsyn till i mina val i vardagen. Den helgen ser jag som en av de bästa i mitt liv. Jag hade möjligheten att i en handvändning bege mig ut på äventyr. Jag hade ingen som väntade på att jag skulle komma hem. Ingen att anpassa mig efter. Det var ensamt ibland, men OK.

Nu är mitt liv annorlunda. Rikare. Jag älskar någon. Någon underbar, härlig och speciell.
Vi beger oss också ut på äventyr. Njuter av vad världen har att bjuda på och varandras sällskap.

Varför känns det då som att jag inte längre tänker utanför lådan? Att jag är outhärdligt innehållslös?

Jag tänker fortfarande tillbaka på den där helgen och undrar vad som var så jäkla annorlunda då?

Muller

Det känns vilket väder vi har.

Irritationströskeln är låg.
Starka känslor, tålamod på helspänn.
Bultande tryck på sinnet.
Råa blickar.
Bitska, bitande ord.
Stora egon.
Tandagnissel och gnäll.

Kan det inte börja åska snart?

Störigt

Jag skulle gärna skriva jättemycket medan jag är på jobbet.

Dvs. om det inte ringde så förbannat mycket!

Detta skrev jag mellan 17.32 – 18.01

Mysterium

Det hände något underligt igår.

Jag tittade på fotboll igår. El Clasico. Och jag var intresserad.

Ja, tills Barcelona gjorde sitt fjärde mål och spänningen försvann. Då bytte vi kanal.