Fastlagstisdagen kom som en överraskning i år. Hade jag inte kikat på almanackan i tvättstugan imorse hade jag väl inte fått reda på det alls. Då hade jag förbrukat min chans att undvika att äta en semla i år…
Jag vill inte äta en semla, inte för att jag inte tycker de är goda (mandelmassan undantagen) men för att semlor är så stora, söta och gräddiga att jag blir illamående.
Oftast verkar Folk inte ha förstående för mitt dilemma. Folk kan tycka det är konstigt om jag någon gång tackar nej till fika, med argumentet att det är för sött eller gräddigt eller för mycket choklad.
Främst för att det ju kan misstolkas som att jag försöker undvika sötsaker för att hålla formen (tro mig, börjar jag bekymra mig över det börjar jag med löpträning på allvar igen) och inte för att bespara mig från kroppsliga obekvämligheter.
Dessutom har min tandhygienist sagt att jag ska undvika socker och en rotfyllning och fortsatta tandbesvär (för att inte tala om kostnadena det har medfört) har övertygat mig.
Jag skulle kunna fortsätta här med hur jag lurar mig själv att jag är nyttig när jag steker i olivolja och gör mina såser från scratch, när jag dricker ramlösa (läs loka) om jag inte tar vatten och inte har köpt en ketchupflaska på över ett år (för vad är poängen när jag ju har min chans att smaksätta maten undet tiden jag lagar den), när jag alltid köper fullkorns-rågbröd och grönsaker och standardmjölk, allt för att må bra och därför är berättigad att rynka på näsan åt McDonald’s- stamkonsumenter och att idén om en glad famliljemiddag inkluderar en pizza följt av lördagsgodis och en filmkväll endast är lyckad om det finns tre olika sorters chips med dip. Och att man måste ha popcorn med i biosalongen.
Fastän jag också kan åka in på donkan någon gång för att spara tid och låtsas få i mig näring, kan vara den som kommer på idén att hämta en pizza eller dela en kebabtallrik med mamma och/eller min syster, ofta kan känna suget efter chips när jag glor på en film och kan avundas de andra biobesökarna för deras popcornlådor
SÅ HAR JAG FORTFARANDE RÄTT ATT rynka på näsan åt McDonald’s- stamkonsumenter och att idén om en glad famliljemiddag inkluderar en pizza följt av lördagsgodis och en filmkväll endast är lyckad om det finns tre olika sorters chips med dip. Och att man måste ha popcorn med i biosalongen.
Så jag ska inte bry mig om att bli ifrågasatt av Folk när jag tackar nej till semlan i år.
Det räcker med två storters chips förstår du väl! Du kanske skulle gå friskvårdslinje du med som Linda. Jaja, bra att ngn tänker på vad den äter, jag gör det då inte så ofta.
Du skriver allt så bra onee-chan.
Du behöver nog inte tänka så mycket på din vikt. Det är ok om du äter tre sorters chips med dip till lördagsfilmen, äter en god pizza med familjen, eller tar med dig popcorn in på biosalången. Du kan ju följa med mig på löpträning i vår. Så kan vi ta milen på under 45 tillsammans (på fålehagen)
Mia – Ja, jag bör väl nästan utforska mig själv lite, för det där låter som ett rimligt förslag… och oroa dig inte, du kommer nog växa upp du också en dag :D
aku – vad glad jag blev nu :D Men ska du och jag löpträna ihop måste jag ju nästan börja nu, för att inte göra bort mig sen…
Et intressant inlägg. Du och jag tänker nog faktiskt väldigt lika när det gäller mat! Jag är också den som fnyser åt snabbmatsfantasterna, oftast. Jag tycker som regel att nyttig mat är godast och att det känns mycket bättre i kroppen när man har ätit något nyttigt. Inte bara mentalt som att ”åh, nu har jag varit duktig och ätit nyttigt”, utan också rent fysiskt, som att man verkligen har fått i sig näring. Snabbmat duger dock någon gång ibland om man t.ex. vill ha i sig något snabbt när man inte är hemma och inte orkar åka hem och laga något. Bara det inte sker för ofta. Som regel lagar jag själv och väljer recept som jag tror är nyttiga.
Semlor och annat fikabröd är grymt gott, tycker jag oftast, men jag håller med om att det finns dagar och tillfällen då man bara helt enkelt inte är sugen på sött. Jag är verkligen inte rädd för att gå upp i vikt, jag som blivit kallad ”för smal” sen 7:an och faktiskt är stolt att jag har kommit över 50-kilosgränsen nu. Men onyttig mat är ju inte bra oavsett… liksom. :) Vad moraltantig jag låter nu. Fast det är inte meningen. Äh. Det är sent. Men du förstår nog vad jag menar :)
Tack för idag, gumman! Jättetrevligt att träffa dig och se hur du bor!
Kram kram!
Malin