bara usch

Jag har jättemycket att skriva om.

Det här med Engla och hela världens ondska.

Jag och musiken. Lyssna, sjunga, drömma, vilja.

Uttråkad på jobbet, bakbunden och pengar.

Inre fantasiromantikska äventyr vs yttre logik och säkra vägar.

Keyrin: guarantees customers’ satisfaction and contributes happiness to human life with good sound.

Jag är en blond Alexis Biedel, lever i en husbåt, ligger sked i draget och kallar på måsar och duvor, blir attackerad av en haj och räddad av en underlig kuf som bor i ett skyddsrum och känner min tvillingbror som är en pirat och eftersökt av kostymnissar. Allt i manga. I min dröm.

Det här med val man inte kan påverka så lätt…

Så varför inte?

För att jag är på väg att bli sjuk, befinner mig i gråskalan mellan fullt frisk och sjuk så att jag inte kan gå till jobbet.
Halsen känns som att den dumma sjukdomen har bosatt sig där och håller för fullt på att spika upp sina fula tavlor, och spelar musik på högsta volum så att basen skickar dova vibratioer längst mina armar och ben och får mina tankar att stanna upp och headbanga istället för att ta sig från punkt A till punkt B och vidare…
Fingrarna lyder inte och magen kurrar fast jag nyss åt. Är stel och varm och fryser och känner att jag borde vara förskyld men det är jag inte… inte har man feber heller, påstår min termometer…

Jag får skriva om det viktiga, kanske intressanta, mer utförligt när jag slutar tycka synd om mig själv…