Fel idag.
Alarm klockan 5. Orkar inte gå upp. Snoozar. Fyra gånger. En snooz är 20 minuter. Bråttom.
Går upp, duschar, fixar, trixar, te. Ingen mjölk hemma. Inget bröd. Svärord. Hungrig.
Bussen. Konstig pratmakare bredvid. Kompis lyssnar inte ens. Men jag, ja. Sluta prata om din spya, tack.
Gå över vägen. Inget flyt. Bilar, bussar. Måste vänta. Inget flyt.
Kontot avstängt. Tillfälligt anställd. Jaha, ansöka igen. Inget att göra.
Missar klockan. Missar fikavagnen. Missar alternativ frukost. Hungrig. Grinig. Tröttsamt.
Kaffe. Automatkaffe. Förmiddagsfika, automatchoklad. Piggar upp lite. Fyller upp lite.
Slösurfa på arbetstid. Inget att göra. Inget jag kan göra. Ingen som har tid att låta mig göra någonting.
Äntligen lunch. Köttbullar. Skolmatsalen tom. Bara jag och fransmannen. Prata. Kommer inte ihåg om vad, bara.
Eftermiddag. Äntligen nya arbetsuppgifter. Trängsel i skrivarrummet. Folk. Stress. Kö. Bråttom.
Blodsockernivån sjunker. Ingen näring i skolmat. Varför vara duktig? Varför vara snabb? Egen takt.
Mitt skrivbord. Kollegans filarkiv. Scanner i skrivarrummet. Mitt skrivbord. Igen och igen och igen…
Eftermiddagsfika. Automatchoklad. En kopp. Sen illamående. Tyst. Inget att säga. Orka lyssna.
Och igen och igen och igen och igen…
Slut på dagen. Åka hem, inte. Åka till centrum, ja. Gå hälsa på, ja. All energi borta. Ingen mat.
Handla. Komma hem. Laga mat. Äta. Jättetrött. Jättesur. Grinig. Sova snart.
Fel idag.
Bättre imorgon. Alltid bättre imorgon.
Det blir bättre idag, alltid bättre i morgon men tillräckligt bra idag. Synd att du missade frukosten igår. Hoppas du hinner med den idag.
En exponentialfunktion, blir det?
Fast ibland verkar det mer som en sinuskurva?
Idag fick jag frukost. Earl grey och rallarhalva. Gott.