Notering om helgens väder: inte fullt så fantastiskt, men nära.
Någonting jag inte alls har förståelse för är detta med efterfest. Visst förstår jag att man vill fortsätta festen efter att krogen har sparkat ut en, men jag förstår inte varför eftersfesten nödvändigtvis måste ha samma ljudnivå som på krogen.
Lite synd är att jag inte vågade gå ut själv och ringa på hos grannen. Det borde jag inte behöva vara rädd för. Men med diverse artiklar i tidningen om misshandel, hagelgevär och hot som förekommer i min del av staden är det inte så konstigt.
Någon annan i trapphuset tog tag i det. Det blev tyst. Jag hade ringt Securitas annars. Det är tur att det finns backup.
På lördagen var det studentbal i staden. Det visste inte jag förrän jag insåg att min cykelväg in till centrum var blockerad av förväntansfulla föräldrar och bekanta till årets studenter. Lite lustigt är att jag var tvungen att tänka till två gånger innan jag kom på en omväg runt folkmassan. Jag som ändå har bott i staden hela mitt liv. Det är en bra läxa. Man ska aldrig ta någonting för givet. Man ska unna sig variation.
På kvällen var det naturligtvis ESC. Jag tyckte om Israels bidrag. Lite konstigt med tanke på att jag inte vet vad han sjunger om. Det brukar vara viktigt för mig.
Jag tyckte att många av poänguppläsarna var väldigt vackra. Det var trevligt. Jag tyckte inte om Björn Gustavssons insats. Det kändes lite grann som med Spaniens bidrag. En mellanakt, för att sen återigen ge plats åt de riktiga bidragen. Nåja.
Söndagen började. Alldeles för tidigt på morgonen blev jag väckt när en annad förvirrad själ undrade vad klockan är. Det är faktiskt riktigt roligt att buttert muttra: ”sex-tju’tre” och somna om.
Så har jag varit en snäll dotter idag, mors dag till ära. Blommor och en nästan färdiglagad potatisgratäng. Det skulle jag också vilja komma hem till.
