dinokat. Tentativa tankar. ”Jo. Jag vet att världen är grym. Tack.”
Historien om dinokat: Året var 1998. Då fanns det en chatt på Aftonbladets hemsida där jag och mina klasskamrater hängde varje morgon innan lektionerna började. På den tiden var det förenat med dödssynd att logga in med samma nick två gånger. Det var mycket ”hot”, ”love” och ”girl” och kombinationer av dessa. Samtalsämnena var inte så mycket mognare.
Nej, vi var inte i en mogen ålder.
En dag bestämde jag mig ändå för att tänka till lite med användarnamnet för att låta det spegla lite grann vad jag var intresserad av. Dinosaurier. Jag vet inte var det kommer ifrån, det är väldigt oflickaktigt att tycka om dinosaurier enligt alla släktingar som gav alla sådana presenter till min bror. Resultatet var Dinotjej.
Då var det dags att börja leka med communities. Det första och det största community jag har tagit del av är Skunk. Jag hade egentligen tänkt att fortsätta med Dinotjej här också, men en klasskamrat påpekade att det lät väldigt dumt. Vadå Dino liksom? Att hon senare döpte en av hennes hundar till samma sak ska jag bara nämna. (Nej, jag är inte bitter, hur menar du nu?)
Jag tyckte om dino, men bestämde mig ändå för att ändra på slutet. Jag heter Katja och har vid något tillfälle bett någon kalla mig för Katten. Det blev Dinokatten.
dinokatten är vad jag hette på Skunk. Det är också min mailadress.
Jag vet inte riktigt när jag förkortade det till dinokat men det är mindre än ett år sedan. Jag tror det såg lite mognare ut i mina ögon, och att fungerar utanför Sveriges gränser. Jag är fortfarande inte van vid förkortningen, men den duger.
Jag tänker bara nämna att det inte har något att göra med slanget ”dino-”.
Historien om Tentativa tankar: Jag har länge varit övertygad om att jag inte har någon röst. Visst har jag skrivit lite här och där men det har mest varit avreaktioner om sådant som hänt och funderingar över ditten och datten. Mycket tonårsångest. Väldigt mycket tonårsångest. Det har jag tröttnat på. Jag står högre än sånt dravel. Det har jag inte tid med.
Frågan blev då vad jag skulle skriva om istället? Jag tror bestämt att jag har en massa historier och funderingar någon skulle finna intressanta. Samtidigt vill jag gärna låta min röst höras om sådant som kanske alla skulle finna intressanta, trots att jag fortfarande inte kan övertyga mig om att jag också har åsikter. Hittils har jag bara lyckats en gång, enligt mig själv.
Tentativa tankar är mitt statement att jag åtminstone försöker.
”Jo. Jag vet att världen är grym. Tack.” Kommer från ett avslut jag har haft på mina sidor på de communities jag har varit medlem i. Dels innehåller det en hel del arrogans jag inte längre kan, men gärna skulle vilja våga, ha igen.
Dels är det en ordvits på hur man använder ordet grym. Ser man glaset som halvfullt eller halvtomt?
Lysande story! Tack!