Jag älskar dig så mycket, att tanken att någonsin förlora dig är så skrämmande att den kan få mig att önska att vi aldrig hade träffats.
Ibland blir jag så överväldigad av hur stark min kärlek till dig är att jag vill fly bort så långt som det bara är möjligt.
Det är ironiskt då, att när jag känner så är du den enda jag vill vara nära. Att det är hos dig jag söker min tröst och min styrka…
Jag förstår inte hur alla känslor får plats. Borde inte ett hjärta brista av att älska någon så mycket som jag älskar dig?
Det kan åtminstone inte vara nyttigt…
