‘Tentativa tankar’ är ett utlopp för många av de funderingar vars favoritsysselsättning är att hemsöka mina tankekorridorer. Det är mycket jag har stått ut med i mina få år här på jorden, men när mina egna tankar vänder sig emot mig är det dags för ordningsregler. Exorcism av högsta graden, via fingertopparnas knackanden på tangentbordet till den vilda webbens fängelse.
Mycket kommer att vara rena betraktelser över vardagen, mao inte speciellt intressant.
Annat ser ut som små berättelser.
Jag, då.
Jag vill säga att jag befinner mig i ett utvecklingsstadium.
Jag har tröttnat på den jag var; på tonårsångesten. Jag har tröttnat på att vika mig för rädslor, ‘tänk om’ och psykiska murar. Självömkan är inget för mig längre.
Istället för att fortsätta leva i en ensamhetsbubbla blir jag fly förbannad, bryter mig ut och ser med nya ögon, som att jag vill säga:
Jo. Jag vet att världen är grym. Tack.
(Bara för att man inte längre är tonåring, betyder det inte att man inte kan vara upprorisk.)
Annars kan man väl säga att jag är mest som alla andra. Fast på ett unikt sätt då, naturligtvis. 
Trevlig
Tyst
Blyg
Dold
Bitter
Ljuv
Naiv
Liten
Större
Störst
Stark
Hoppfull
